Jag har tuktat mitt sinne idag. Jag somnade vid 11-tiden igår, och vaknade 0230 på morgonen. Kunde inte somna om, men jag skulle ändå stiga upp vid halv fyra. Jag frågade också mig själv; ”Varför!”, svaret var att jag skulle köra följebil åt de som ville träna inför Nijemegen. Det ville naturligtvis börja så tidigt som möjligt, nämligen börja gå 0400. Inte bara ett varv, utan två på samma runda (nästan) blev det för att få ihop de önskade 4 milen. För min del, och för Pejanovic som också var med, blev det en massa väntande hela tiden. Vår uppgift var bara att ge dem vatten, frukt etc. som koket fixat fram. Iallafall så gick de i ”mål” runt 1200, och jag kunde göra för mig vitigare saker, såsom att sova en stund och förbereda mig inför hemresan, ty nu är det bara en heldag kvar i Kosovo-land för min del!