Kroppen känns seg efter det nyligen avklarade mandomsprovet. Jag har alltså klarat DANCON-marchen idag, en liten blygsam bedrift som ändå känns skönt att ha lyckats med. Avfärd 0600 från Camp Victoria, Invägning 0700 på Camp Olaf Rye, start 0800 och mål 1250 om man ska göra en lång historia kort. Det var mest fransmän som gick längs spåret, ganska många tyskar, österrikare och belgare. Några enstaka norrmän, engelsmän och så vi så klart. På det stora hela var inte alltför hårt. Stundtals kändes det tungt men strax efter var det utförbacke. Hårdast dåg det ut att vara för fransmännen. De snörde år sina kängor så tajt, gick med sina misshandlade fötter med vissa spontana små jogging ryck. Alla de fransoser som sprang om oss i början såg vi igen ungefär efter den första milen. De stod och skräpade vid vägkanterna, vissa såg spyfärdiga ut. Hemligheten som ingen av dem lyckats uppsnappa är att hålla fötterna torra. Vi själva bytte vi strumpor och talkade fötterna ett par gånger under marchen. Det gör undertverk helt enkelt. Totalt tog det oss 4 timmar och 50 minuter att gå det 25 kilometrarna i det väldigt kuperade terängen. Mitt personliga mål var att klara i genomsnitt 5 km per timme, och det gick alldeles utmärkt.